Grupparbeten?
Aloha!
"Det var en gång en väldigt speciell person som vi kan kalla Alvedonius Grupparbetenius.
Alvedonius jobbade för att förbättra skolorna runt om i världen, att eleverna skulle lära sig att samarbeta med andra elever. På det sättet så lär barnen sig att samarbeta med andra personer i framtiden när de jobbar på sina arbetsplatser eller studerar vidare.
Det var en jättebra idé tyckte hela världens skolpersonal så de började införa det i skolorna. Eftersom det var Alvedonius idé så valde de att uppkalla detta moment efter något. De provade först med Alvedonius men när lärarna skulle presentera momentet så började elevrna skratta så de valde att byta namnet på momentet. De funderade väldigt länge på denna fråga och kom fram till att använda Alvedonius efternamn, nämnligen Grupparbetenius. Så hette momentet under en viss tid men senare så började även de yngre eleverna skratta åt det namnet. Världens skolpersonal blev förtvivlade och började diskutera frågan yttligare. De klagade på den tidens ungdomar och denna diskution höll på så länge så att brevduvorna som användes, som för övrigt kallades för iDuva, hann gå i pension och det kunde även deras barnbarn. Till slut så kom skolpersonalen på att de skulle ta bort "ius" och bara kalla det för "grupparbeten".
Detta hände väldigt länge sedan och änn idag används Alvedonius upptäckt inom skolorna runt om i världen.
Alvedonius var så nöjd med hans upptäckt att han log när han sedan lämnade denna planet för ett annat äventyr.
The End."
Det kanske inte riktigt gick till exakt så när man kom på grupparbeten inom skolan och personen som kom på momentet hette nog inte Alvedonius Grupparbetenius. Det mesta med den sagan var nog falskt, jag visste helt enkelt inte hur jag skulle börja blogginlägget.
En sak med sagan om Alvedonius var faktiskt sant, det är att grupparbeten används väldigt mycket inom skolan runt om i världen.
När lärare berättar att eleverna ska göra ett grupparbete har det oftast två reaktioner:
Den reaktionen får man först men efter ett tag, d.v.s. efter ett antal bråk, vänskaper som förstörts, några utbrott på allt och alla (allt detta efter cirka fem gånger som man har jobbat på projektet förresten) den reaktionen magiskt till denna:
Självklart är grupparbeten ett väldigt bra sätt att lära sig samarbeta med andra personer, det kommer man få göra hela tiden. Kanske inte just i skolan men på arbetsplatser, föräldramöten och urspårade släktmiddagar.
Frågan är bara om det är alltid så bra. Grupparbeten gör det svårare för lärare att sätta rätt betyg och avgöra vem som gjort vad inom gruppen. Oftast är det några som arbetar hårt och några som bara sitter där. Självklart är det en fördel för de som inte gör något, för de får ju ett bra betyg fast de inte gör något men är det verkligen rättvist för de som sliter otroligt mycket inom gruppen?
För att avrunda denna roman så tänkte jag bjuda på lite roliga bilder om just grupparbeten som jag hittat på bl.a. Google (www.google.se) och Instagram
ENJOY!
