Min förebild

Aloha!

Vi fick i uppgift att skriva om en förebild vi har och jag tänkte skriva om de flesta personers första förebilder, de personer som man påverkas mest av som barn och under sin uppväxt. Jag pratar om sin familj.

Min familj består av min mamma Maria, pappa Mikael och mina två äldre syskon Christer och Alexandra.

Min mamma jobbar som assistent på ett företag som jobbar med måleri, Pappa jobbar som förvaltare, min bror jobbar på Clas Ohlsson och min syster jobbar inom PR.

Just med deras jobb är en av många anledningar till att jag valde skriva om dem.

Oavsett vad de jobbar med, om dem gillar det eller inte så gör de alltid det bästa av situationen. De ger alltid sitt bästa och anstränger sig verkligen som man ska göra. Jag är otroligt stolt över vad de gör och hur de brinner för att göra sitt bästa oavsett om det är jobb eller som best man och toastmadame på vår kusin Pelles bröllop.

 

Min mamma och pappa träffades under deras skoltid men var då bara bra vänner.

När de blev lite äldre fanns det ett ställe i Finland var alla ungdomar var (med fake ID dock…). En kväll så kom en av mammas kompisar fram till henne och frågade mamma vad hon tyckte som den där Micke Sackleen, mamma hade ju som sagt aldrig tänkt tanken att bli något mer än vänner med pappa så mamma svarade

-Han är en jättetrevlig kille!!! Satsa på honom du!

Det var det som Gita gjorde och några år senare flyttade hon med pappa till Sverige.

Mammas syster Elisabeth hade flyttat till Sverige och efter ett tag flyttade en efter en familjemedlem ink. mamma.

Efter några år i Skövde så flyttade mamma till Upplands Väsby och gifte sig med mina syskons pappa och -84 och -85 föddes mina syskon, Christer och Alexandra. De är verkligen två av mina allra bästa vänner, även om vi bråkar som alla syskon så är det alltid varandra vi försvarar, vänder oss till om vi har problem eller goda nyheter men även, den del som betyder mest för mig, är att vi bara kan vara med varandra utan att göra något speciellt och fortfarande ha lika roligt ihop. Christer och Alexandra, Jag älskar er.

 

 Jag, min syster Alexandra och min bror Christer i Pompeji i somras. 

 

Det var först -97 som pappa fick reda på att mamma och deras gemensamma gamla klasskompis också hade flyttat till Sverige så han bestämde sig att kolla om de båda ville gå och äta. Mamma ville och kunde men deras kompis kunde aldrig så en dag bestämde sig pappa att kolla om bara mamma ville ses, eftersom Stella aldrig kunde. Båda mamma och pappa hade avslutat sina förhållanden sen ett tag tillbaka och föll helt enkelt för varandra. Så nu 17 år senare har mamma och pappa varit gifta i 15 år och här är jag!

 Mamma och Pappa i kyrkan på deras bröllop. 

En person som också tillhör min familj, fast mer som släkt om man kollar rent faktamässigt är min moster Viveca. När jag var liten hatade jag att gå på dagis och min moster hatade att lämna mig där. Så råkade det komma en möjlighet för min moster att vara hemma med mig på dagarna och ta hand om mig. Det kan vara en av de bästa sakerna som kunde hända.

Viveca har och är verkligen en av mina bästa vänner inom familj/släkt. Hon finns alltid där och har alltid gjort. Jag kunde inte be om bättre mostrar.

 

Orsaken till att jag valde min familj som mina förebilder är för att de:

·      Alltid ställer upp, de vet hur mycket man får kämpa för de saker man vill ha.

·      Att man inte bara kan glida in på en räkmacka utan att man ska gilla läget och aldrig ge upp.

·      Att inte låta andra trycka ner en och behandla en hur som helst utan att inte ta någon skit från andra.

Det låter jättelarvigt men jag har verkligen lärt mig det från dem. Jag hoppas att i framtiden kommer jag vara lika bra förälder som mina är, lika bra moster som mina är och framförallt tänker jag försöka vara den bästa variationen av dotter, syster och systerdotter som jag kan vara.